Siffror är lätta men inte med text

Hade en diskussion med en bekant här om dagen. Vi har båda dyslexi och höll på att diskutera matematik. Vi har båda haft lätt för lång matta med bara siffror. Nu studerar min bekant dock ett ämnen var hon måste räkna ut saker utgående från en textbeskrivning, som i den korta mattan. Här noterade vi att det genast blev svårare. Jag har lätt att förstå och tolka text jag läser men här ser man hur olika dyslexin är. För henne är just den delen svår. Fast hon skulle klara av siffrorna blir texten genast ett hinder. Alla har vi något att jobba på.
Publicerad 07.02.2018 kl. 12:47

Det här med namnminnet

En del forskare påstår att dåligt namnminne kan höra ihop med dyslexi. Vet inte om det nu stämmer. Har träffat på flera personer som har det, men som nog inte har dyslexi. Oberoende är det nog alltid lika jobbigt när man träffar på någon på stan och personen helt klart vet vem du är, men du kan bara inte komma på personens namn. Smått störande. Om jag har turen att jag har någon bekant med mig brukar jag köra med klassikern och säga till min bekant att ja det här är... och så vänta och hoppas att personen jag inte kan namnet på fattar galoppen och presenterar sig själv. Har räddat mig ett antal gånger.

Publicerad 28.11.2017 kl. 15:54

Be någon läsa igenom, fast det är pinsamt

Många gånger säger man till dyslektiker att man ska be någon annan läsa igenom din text innan. Visst, det är ett effektivt knep och många av mina arbetsansökningar och examensarbeten skulle nog inte ha blivit så bra utan all hjälp jag fått av nära och kära, så tack för det.  När du dock egentligen borde göra det för varje text och tycker det börjar bli lite pinsamt att be om hjälp hela tiden, det är då det blir jobbigt. Speciellt när du får kommentarer som att ”nu har du en massa små fel igen”. No shit! Det är ju det som är problemet att jag inte ser dem, klart jag har av dem! Trots det är det nog fortfarande viktigt för alla tror jag att någon annan ögar igenom din text åt dig. Alla gör vi något fel, vissa bara lite mera och tar kanske därför kritiken extra hårt.

Publicerad 16.11.2017 kl. 11:05

”Bota problemet”

Jag avskyr av få kritik. Dock får jag det ganska ofta. Jag har ofta stavfel i mina texter och alla säger att jag måste bli noggrannare med att kolla. Det är så pinsamt när din chef påpekar om det. Jag vet att jag borde vara noggrannare och skriva mer långsamt och koncentrerat, men jag har samtidigt nackdelen av att ofta håsa, som man säger på god finlandssvenska. Jag gillar att få saker snabbt klarar. Inte för att hinna med annat, men för att visa att jag är duktig tror jag. Något som säkert blivit klar från lågstadiet när läraren berömde dig för hur snabb du var med matteuppgiften. Då allt var en tävling. Jag hade redan då dyslexi och jag uppmuntrades då att läsa för att ”bota” problemet. Även om jag inte idag läser lika bra som min syster, som är jurist, så har jag ändå blivit ganska bra på det och älskar att sluka böcker. Så därför tänkte jag att om jag istället skulle börja skriva så kanske jag också kan bli bättre på det. Har tvingat mig till att skriva denna text långsamt och sansat, och ska försöka fortsätta med det. En kort text så ofta som möjligt för att ”bota” mitt problem.

Publicerad 14.11.2017 kl. 11:07

Jag försöker skriva för att arbeta med min dyslexi och tänkte att en blogg skulle tvinga mig till att jobba mer med mina texter.

Senaste kommentarer